Astrid vore stolt

Hej alla barn!

Nu ska fabbo Martin beratta en historia, eller en a-n-e-k-d-o-t, som man ocksa kan saga. Den handlar, likt de flesta av fabbo Martins historier (eller a-n-e-k-d-o-t-e-r), om hur han antingen sjalv satter sig i omojliga och i de flesta fall tamligen pinsamma situationer, eller hur han - helt appropa - bara hamnar i dem. De forstnamnda ar overrepresenterade, de sistnamnda ofta bara modifierade former av den andra sorten.
Fabbo Martin bor just nu i den stora staden Barcelona, som ligger i Spanien, som ar ett land dar man inte pratar engelska och dar man har uppfunnit siestan som en ursakt att stanga butiken klockan tva pa eftermiddagen, supa till det lite granna, dacka en stund som en kontinental Kronblom, och sedan ga till jobbet igen vid fem-snaret. Nog om detta, mojligt mer om det samma framover, men det hor strangt taget inte riktigt hit.
I staden bor fabbo Martin med en familj, bestaende av mamma Luciana (harkomst: Brasilien, dar man dansar samba och har ihjal varandra med nastan samma frekvens som i Sydafrika) och sonen Tony. Dessutom har han fatt sallskap av en forvirrad japan vid namn nagonting pa T den senaste veckan. Om honom ma jag beratta, dock ej nu.
Luciana ar en tamligen ung 40-nagonting kvinna, som arbetar med och i sitt eget catering-foretag och hyr ut nagra rum i 5-rummaren i Poble Sec till studenter vid Kingsbrook School of Spanish, som fabbo Martin frekventerar nastan varje dag i vardagsveckan. Luciana tvattar at fabbo Martin, baddar hans sang och stadar hans rum samt skaller lite skamtsamt (men med obehaglig underton) pa honom da han lamnar rummet i det tillstand han bade ar van vid, och trivs med, att leva i - strukturerat kaos, samt nar han glommer att slacka tacklampan. "La luuuuuuuz, fabbo Martin, la luuuuuuz", skriker hon da.
Som boende i en dylik kollektiv situation, dar privatliv mest kan ses - och ihagkoms - som en hagring uppe i norr, dar vardinnan som skrivet bade baddar sangen och tvattar hjaltens lakan, stalls fabbo Martin infor ett litet dilemma.

Hur gora med sjalvbeflackningen?

I borjan av sin vistelse i lagenheten var fabbo Martin tamligen valforsedd med kleenex-servetter, och resultatet av synden var da inget problem. Efter en period av forkylning hade dessa dock sinat ut och tagit slut, nagot var hjalte dock ej i stundens hetta riktigt kom ihag. Sa lag han dock dar, for nagra veckor sedan, med skammen brannande, smutsig till saval sjal som lekamen och visste inte riktigt vad han skulle ta sig till. I lagenheten rorde sig manniskor, sa han kunde inte med omedelbar verkan smita in pa toaletten for att gratande framfor sin egen spegelbild rengora sig fran sin egen bristande sjalvdiciplin. Noden har ingen lag, sags det ju, sa ett par underbyxor fran smutstvatten fick tjana som sandpapper. Fabbo Martin deponerade darefter dessa i sin papperskorg, och dalde dem val med diverse slangda anteckningar, tomda tobakspaket och nagra yougurtforpackningar. Sedan tog han sig en dusch och somnade, likt ni om natterna gor, barn, men dar era sjalar ar vita som sno, var fabbo Martins gra och smutsig som snon som kantar motorvagarna i februari.
Da fabbo Martin dagen efter atervande till sitt rum fran en dag i skolan, lag ett par nytvattade underbyxor vackert vikta pa hans nybaddade sang. Papperskorgen var ej tomd, men det han kvallen innan dari deponerat saknades, och skammen brande fabbo Martins ansiktshud likt Tengils segill, i Astrid Lindgrens saga, brandes in pa Orvars brost.

Sedan kom han att tanka pa, vad ar det for sjuk jalva forbannad manniska som gar igenom sina inneboendes papperskorgar - da det fan inte fanns en mojlighet i varlden att hon skulle upptackt det jag gomt om hon faktiskt inte med rotande hander anstrangde sig??!!

Tack for mig, pa aterhorande.

Er det også koldt om sommeren mor?

Photoshop och konstnärliga utsvävningar i all ära, men för variations skull tänkte jag nu erbjuda något helt annat. Något användbart. Något vi har haft behov av ända sedan det lilla förkrympta foster vi valt att kalla ”Danmark” krampaktigt klängde sig fast vid våra nedre regioner och som till följd av kombinationen syrebrist och lillebrorskomplex prackat på oss förnödenheter såsom röda korvar, svindyra trästolar samt Kristian Tyrann:

En guide till Dansken och hans leverne

Del I:
Vi inleder vår färd vid Malmös inte allt för vagt urindoftande centralstation.
Nämen se där, en heroinist! En lyckoträff, tänker vi. Men icke! Malmö är nämligen inte bara nästan Polen, utan tillika Sveriges mest framstående stad när det kommer till både kriminalitet och antal HIV-smittade. Men delikata kvaliteter till trots, den är bara ett nödvändigt ont att passera för att nå vårt slutgiltiga mål; ”Danmark”.

Hoppsan! Vi missade visst vårt tåg i all tumult!
Ingen anledning till panik. Tågen mellan Malmö och Köpenhamn går nämligen var 20:e minut och erbjuder således ett kontinuerligt utbyte av Jäger-krökande skåningar och grisgrötiga danskar länderna emellan. Låt oss ta en sväng till Pressbyrån medan vi inväntar nästa tåg och kanske inhandla en vindmölla eller en lastpall med spettekaka.
– De bliörr förrtitvåö eåö feämti, kräks den flottiga infödingen i kassan.
Oj, det där förstod vi då rakt inte! Vi slänger i all hast en postväxel i anletet på honom, nu är det nämligen hög tid att ta oss till perrongen!

Ser man på! Redan vid påstigning träffar vi på en ”dejlig” dansk.
– Kan jeg så hjælpe dig at løfte din taske? frågar han oss glatt.
Vilken trevlig karl!
– Självfallet! utropar vi, och sätter exalterat kurs mot avträdet. Vi får dock både snabbt och skickligt dölja vår förvirring, för att inte tala om besvikelse, då han endast lyfter ombord vårt bagage på tåget för att sedan slå sig ned. Låt däremot inte denna lilla fadäs påverka vårt käcka humör! Vi får hoppas på bättre lycka väl i ”Danmark”.

Ah… Då har vi äntligen påbörjat vår tågresa. Men dra mig baklänges, vi glömde passet på hotellet! Ingen fara kära resenär, mellan ”Danmark” och Sverige behöver vi nämligen inget pass. Vilket jack-ass som helst får korsa sundet utan restriktioner.
Eftersom var rationell människa insett att ingen kan begäras förstå denna slemkonvulsion de kallar språk, har de goda männen på tåget (som går från Göteborg) sett till att annonseringen av stationerna sker även på svenska. Det var väl skönt, tänker vi för ett ögonblick. Men vad är det till hjälp, då vi upptäcker att danskarna som troligtvis enda ”folk” valt att döpa sin huvudstads centralstation, inte till Centralstationen, inte till Central Station eller ens la Stazione Centrale, utan ”Hovedbanegården”?? Föga…

I nästa kapitel har vi äntligen nått det platta, smått menlösa ”Danmark”. Då ska vi bland annat äta smørrebrød, reflektera över just hur otympligt det är med ett tivoli mitt i stan samt lära oss hur man gör när man vill komplimentera den danske mannen och hans ollon.
Väl mött!

Husdjur i fokus

Då det känns som att prettofoto och bildredigering alltför länge stått i vägen för kvalitetsdjur här på Rovhalet så tänkte jag på förekommen anledning dela med mig av mina egenägda djur. Ovan sträcker de stolt ut sig på ägorna. Medsols skådar vi Johnny - säl i huset, Anouschka - katta, samt Gulag - Giraff.

Värt att notera om Johnny är hans oupphörliga bökande i havets skafferi. Han viker då inte för bajssträngen när tillfälle ges! Dock är bordsskicket, till de andra kreaturens fasa, undermåligt. Även sovplatserna kunde ägnats större omsorg. Strömlinjeformen finner man däremot även i salongerna då en beundransvärd kvickhet ger sig till känna.

Anouschka har fler än en gång ertappats med huggtänderna begravda i sin egen avkomma. Kattlikhetens andra sida får sitt uttryck i det ständiga lekandet med garn samt förmågan att förse de andra djuren med anekdoter om grannarnas sätt. De nio liven lär dock behövas då blodpropp och kattcancer utgör dagliga tillstånd.

Gulag är längst.

Finn Fem Fel...

"lejonet står i en spak och ädel ställning, hvilande, på et af naturen i Söderforsens strömfåra swarfvat Granitklot, sin nu mera fredliga fot..." löd beskrivningen i den lokala pressen vid invigningstillfället.
Imponerande måste man tycka, att man till den milda grad kan vanställa djungelns konung så att han snarare ser ut som... ja jag vet inte? så jävla dum??

Drottning Kristinas Lejon finns idag att beskåda på Gripsholmsslott. Det är Sveriges äldsta uppstoppade lejon, förmodligen skedde det runt 1745. Kanske är det värt ett besök

Alla tycker ju om olika snacks...

Vi hade ju egentligen inte något emot att han åt bäbisar. Det var när han åt dem som en gås vi började känna oss illa till mods...

bildredigering

Vi har sett gustavs bilder ett tag och de är fina, men sen blir det liksom inte mer. Jag tänkte visa på hur man kan förbättra sina bilder genom lite redigering.

Här har vi en bild:



Som ni ser, ingen särskilt trevlig partybild. Verkar som om Gustav och Adam smugit sig upp i bakgrunden och försökt göra sig lustiga.

Efter en stunds redigering:



Se där, nu slipper man skämmas för sig! Gustav har helt försvunnit och Adam har blivit en liten tavla! Det ser ut som om jag och Martin haft en trevlig kväll för oss själva.
Om man vill kan man dra det ett steg längre och byta ut sin tråkiga kompis mot t.ex en kändis. Då kan man låtsas att ens uteliv är mycket häftigare än det i själva verket är. Tänk vilken status man skulle kunna få på facebook!

Ett exempel:



"- wow, har ni varit på fest med en docka som ser ut som Freddie Mercury?" Kan det låta på måndagen.

Lite blandad kompott... och det kommer mer.

Fler bilder kommer

Happy Days

Lite blandade bilder

Vi går till Liseberg för att skrämma barn

Liseberg nattetid, förmodligen runt Jul

GÖTEBORG, västkustens pärla, nordens Paris.
Även jag fick vara med, en av väldigt få bilder.

Erik efter lite folköl

I afton, Dans.

Allt pga. Tyrolenöl, spunnetsocker och Flumeride

Vi saknar alla Martin, som flytt till BCN...

...Eller som Isabel uttryckte det: "Det känns som man förlorar en statist i sitt liv, vem ska man nu ta med sig när man behöver någon att fika med för syns skull?" Det känns lite som när man har förlagt sin favorit-accessoar...

Första inlägget